När man har tränat bra och inte hetsätit på nästan en vecka, vad duktig man varit då. Så man går förbi kylen med allt godis på jobbet och snor med sig en chokladboll som man ska dela med sina kollegor. Man äter en halv och de andra delar på resten (ångest redan där). En kollega går sedan och hämtar små smaskiga chokladtryfflar och man tänker, jag åt bara halva chokladbollen så jag kan ta en tryffel, och en till, och en till... Man har nu ätit en halv chokladboll och typ fyra tryfflar. HERREGUD. Låren bara växer. Man går upp ett kilo bara ikväll. För den där jävla chokladbollen. Man vill spy. Men man gör det inte för kollegorna kommer märka och man måste sluta med det. Ens tänder kommer ju falla av. Och dessutom pajar man systemet i magen osv osv... Kvällen går och man har sån jävla ångest. Då hämtar en kollega chokladbiskvier. BISKVIER!! Det är ju så jävla gott. Man äter typ aldrig det. Varför äter man inte det oftare för? Man försöker hålla sig, men misslyckas. Man trycker i sig en biskvi i smyg utan att någon ser. Om de ser mig kommer de tycka att man är äcklig och sjuk. De vet ju att jag vill gå ner i vikt, så varför står jag och trycker i mig massa godis?!??! JA varför gör man det egentligen?? Ångesten är så brutal. Man har idag ätit frukost, lunch, en mandarin, en halv chokladboll, fyra tryfflar, en biskvi OCH middag. Herregud. Typ 5000 kalorier. All träning denna vecka är förjäves. Att man igårkväll sprang 1,2 mil och sedan gymmade 1 h spelar ingen roll. Att man har vilodag idag för att man jobbar 13 h av 24 h på ett dygn spelar ingen roll, det ger bara mer ångest. DU ÄR TJOCK. DU SKA INTE ÄTA EN JÄVLA CHOKLADBOLL. DU SKA LEVA PÅ ÄGG, KYCKLING & KVARG DITT FETTO